.

Jag tror inte på livslång kärlek. Det kommer jag inte att göra förrän jag själv är med om det. Visst, människor kan hålla ihop ett helt liv, men det tror jag i de flesta fall mer beror på trygghet än kärlek. Men jag vägrar tro att känslor bara kan försvinna sådär. Jag vägrar tro att man kan inte vilja ha något med den människan man älskat mest att göra bara någon vecka efter att man förklarat sina starka känslor för denne. Det kan jag bara inte tro. För då ger jag upp. Om kärlek ska vara så oförutsägbart så klarar jag inte av det. Jag klarar inte av vetskapen av att man kan bli lämnad vilken dag som helst för att kärleken sviktar. Klarar inte av att den enda människan man faktiskt fullt ut kan lita på är sig själv. Förstår inte hur man kan välja att bara gå och ge upp istället för att kämpa. Förstår inte hur man kan lämna sitt allt och bara dra. Förstår inte hur man ena dagen kan vara någons hela värld och andra dagen ingenting. Förstår inte hur man kan gå från att ha en person och veta allt om den till att sedan inte ha en relation alls och bete sig som man aldrig känt varandra. Det är så mycket jag inte förstår, så mycket jag inte vill förstå och så mycket jag aldrig kommer kunna att förstå.

I couldn't sleep last night because I know that it's over between us. I'm not bitter anymore, because I know that what we had was real. And if in some distant place in the future we see each other in our new lives, I'll smile at you with joy and remember how we spent the summer beneath the trees, learning from each other and growing in love. The best love is the kind that awakens the soul and makes us reach for more, that plants a fire in our hearts and brings peace to our minds, and that's what you've given me. That's what I hope to give to you forever. I love you. I'll be seeing you.

Tack för att du är du. Tack för att du är min mamma, världens bästa mamma. Tack för att du hjälpt mig att gå igenom mina svåraste stunder. Tack för att du var den enda som kunde förstå och få mig att känna mig normal när jag mådde som värst. Tack för att du är så förstående. Tack för att du orkar. Tack för att du är så stark trots att du mår dåligt. Tack för att du vet precis vad och hur jag vill ha det. Tack för att du städar mitt rum för att underlätta för mig. Tack för att du är så bra på att laga mat. Tack för att du gör småsaker som betyder så mycket. Ja det finns så mycket som jag vill tacka dig för som jag aldrig gör. Förlåt för det, jag säger det inte tillräckligt ofta. Hur mycket jag älskar dig och hur bra du är. Bara tanken att vara utan dig får mig att börja gråta. Min största önskan är att vi kommer få ett långt och lycklig liv tillsammans. Jag vet att det känns omöjligt hopplöst och förjävligt när livet inte är på rätt sida, att det känns som att det aldrig ska bli bra igen. Men det vet både du och jag att det kommer bli. Dem senaste åren har varit svåra, men när man nått botten kan man ju bara komma upp igen. För det har det blivit varje gång. Och tillsammans kan vi klara allt. För när du inte orkar bära benen själv, då vill jag laga dig så som du lagade mig.

Jag älskar dig mest av allt

''Om jag säger det känns det som att jag går emot mig själv, det känns helt enkelt inte bra för mig, jag är typ som Ryan i OC''
Och ja, visst skulle jag vilja att du skulle säga att du älskar mig varje dag, komma till mig mitt i natten och ringa mig bara för att säga godnatt. Men det är nog för jag romantiserar kärleken, tänker att den ska va på ett visst sätt. Och du är inte så, men du älskar mig på ditt sätt, och om du inte kan ge mer än så, inte för att du inte vill, utan för att du helt enkelt inte kan. Ja, då får det va så. Bara det att du förändrat dig för min skull och insett hur du var förut, det gör mig så glad. Du ger allt du har och jag älskar dig så mycket för det.